Välkommen till en spännande höst med Filmpedagogerna!

Välkommen till en spännande höst med Filmpedagogerna!

Amerikanska presidentvalet, Källkritik och andra föreläsningar

Sommaren är slut, skolan börjar och en ny spännande termin väntar med Filmpedagogerna. Det har varit en intressant sommar med Brexit, ett nationalistiskt Almedalen samt att man i USA valt fram de två stora partiernas presidentkandidater. Allt detta kommer märkas i vårt utbud i höst.

Som vanligt så kommer vi låta det amerikanska presidentvalet färga av sig på våra föreläsningar. Man kan få Reklamföreläsningen, Nyheter samt Vi och dom med inriktning Amerikanska presidentvalet. Så om ni arbetar med valet hjälper vi er gärna!

I våras lanserade vi vår nya föreläsning Källkritik. Efter Brexit ,där politiker hävdade att fakta är upp till betraktaren samt liknande uttalanden i USA kring presidentvalet, känns denna föreläsning oerhört viktig.

På tal om källkritik: Den fantastiske komikern John Oliver hade detta mycket pedagogiska inslag i sitt program:

Det är skillnad på att tro att saker är på ett visst sätt och fakta. Det är även skillnad på att känna att saker är på ett visst sätt och fakta. John Oliver visar verkligen upp dessa skillnader. Det oroande är att liknande tendenser ofta förekommer även i Sverige – i svensk debatt – ofta kring invandring, men minst lika ofta kring skolan.

John Oliver gjorde även detta genomtänkta inslag om forskning och undersökningar och hur de används i dagens media. Även detta är något vi tar upp i Källkritiksföreläsningen.

En fråga som många svenskar, oavsett politisk hemvist, frågar sig är: Hur kan ens Trump vara presidentkandidat i USA? Hur kan någon som så uppenbart ljuger, är så djupt okunnig om ekonomi, utrikespolitik och säkerhetspolitik bli presidentkandidat?

Andrew Valden tror att det kan bero på hur Trump med hjälp av en effektiv retorik skapat ett vi och dom-tänk som går hem hos många röstare. Läs hans text här:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/andrevwalden/article23248866.ab

Kom gärna på Retorik-föreläsning för att lära er mer om hur man kan använda retorik i film, politik och reklam/propaganda. En del av detta tas även upp i källkritiksföreläsningen.

Andrev Walden skrev i sommar även en annan mycket klok text som berör mycket av de jag skriver om ovan; en text om vad vi tror, hur verkligheten ser ut och vad som händer då det vi tror oss veta möter fakta. Givetvis en grund för källkritiskt arbete. Även detta möter ni i Källkritiksföreläsningen.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/andrevwalden/article23103290.ab

Våra övriga föreläsningar finns kvar. In love with Shakespeare är ett jubileumsår som detta lika aktuell som förut.

Basföreläsningen om filmens språk,   Helfilmsanalys,   Filmhistoria,   Filmmusik och musikvideos,   Bok till film – film till bok,   Sagor och myter,   Kvinnor män i media,   Sociala medier i skolan samt Historia och Film finns alla kvar och är uppdaterade. Så kom och möt hösten med oss hos Filmpedagogerna!

Vad har Chuck Norris vs. communism med finkultur och demokrati att göra?

Vad har Chuck Norris vs. communism med finkultur och demokrati att göra?

Vad har Chuck Norris vs. communism med finkultur och demokrati att göra? Mycket mer än vad ni skulle kunna tro. På senare tid har flera olika kulturdebatter pågått kring vad som är bra respektive dålig kultur, speciellt för unga. Vilka filmer bör unga få se? Vilka böcker är lämpliga att läsa? Vilka former av representation bör vi ha i dagens samhälle?

Ett utmärkt exempel till samtala kring detta är filmen Chuck Norris vs. Communism.

Filmen beskrevs så här, då den tävlade på Stockholm Film Festival:

“En hyllning till filmens betydelse under kommunistregimen i Rumänien på 80-talet, där actionhjälten Chuck Norris blev en symbol för frihet i många hem. Delvis tack vare Irina, en översättare i censurkommittén som dubbade västerländska VHS-filmer på fritiden. Genom dokumentären får man en inblick i verkligheten innanför järnridån.”

Filmen kan just nu ses på svenska Netflix och det är en film som i hög grad berör hur man i ett totalitärt samhälle bestämde vad som var bra kultur, vad som var lämplig kultur och vilka som skulle få konsumera denna kultur. Det är en dokumentärfilm – liksom en propagandafilm.

Men vad är då en propagandafilm? På Wikipedia definieras det på följande sätt:

“Propaganda (av det latinska propagare, ‘fortplanta’, ‘utbreda’), är ett meddelande eller en framställning som är avsedd att föra fram en agenda, ett visst budskap eller väcka positiva eller negativa känslor för något (politik, policy, religion, uppfattning, förändring, vara, tjänst, etc.) eller någon (politisk, religiös eller annan kandidat till eller innehavare av ämbete, befattning, position eller tjänst). Den som sänder budskapet är som regel part i målet. Syftet är således inte att informera utan att påverka, och innehållet brister ofta i saklighet, är avsiktligt ofullständigt, vinklat eller rentav falskt.”

Utifrån denna definition är de flesta dokumentärfilmerna även propagandafilmer.

Som barn till östeuropeiska föräldrar, med flera filmare i släkten och som arbetandes som filmpedagog på Folkets Bio – så är detta en film som på väldigt många binder samman min bakgrund med mitt nuvarande jobb. Allra mest är det ändå en fascinerande film om just filmmediets genomslag. Om hur film kan skapa mening, film som i väst ansågs vara dålig, kvinnoförnedrande, rasistisk och kapitalistisk smörja. När jag skriver väst, menar jag givetvis inte hela västvärlden utan framför allt kulturvänstern.

Det är oerhört spännande att se hur rumäner berättar om hur mycket film betydde för dem. Filmer som vi arbetade med inom Folkets Bio men som betraktades som extremt suspekta hos vissa grupper. Vi talar nu om filmer som Dirty Dancing, Die Hard, Terminator och Pretty Woman. Filmer man egentligen inte borde arbeta med, då de var våldsamma, kvinnoförnedrande, rasistiska och kapitalistisk smörja. Man skulle arbeta med andra filmer, filmer som hade ett ”bättre budskap”, som visade upp ”den verkliga världen”. Men för många rumäner hade dessa filmer ett värde, i alla fall enligt dokumentären Chuck Norris vs. Communism. Inte bara hade de ett värde, i det totalitära samhället blev filmerna ett verktyg till motstånd. Men det var då. Rumänien är numera en del av EU. Många av ovan nämnda skräpfilmer anses idag vara klassiker som man kan skriva akademiska uppsatser och doktorsavhandlingar om. Nu är nu. Och i nutidens Sverige uppkommer frågorna igen: Vad är bra film? Vad är propaganda? Vad är kultur? Vad är accepterat i dagens samhälle?

På Folkets Bio Filmpedagogerna har vi ständigt haft en utgångspunkt: Att arbeta med den kultur barnen själva väljer. Att ständigt försöka förstå vad är det i en berättelse som attraherar barnen och ungdomarna. Att ge verktyg till de unga, så att de blir mediekunniga. Så att de själva kan skapa mening och sätta ord på sina upplevelser. När vi enbart hade teoretiska föreläsningar var detta en av mina favoritkommentarer efter en föreläsning: ”Tack, du har förstört mitt filmseende. Jag kommer aldrig se på film på samma sätt och jag kommer nog sluta se på t.ex. Chuck Norris-rullar”. Numera när vi även gör film, ser jag allt mer att de även lyckats använda sina kunskaper till att kunna berätta egna berättelser.

Så när kulturdebatter går av olika slag, om vilken sorts kultur man skall konsumera som barn och ungdom. Då känns det som att vår utgångspunkt – att sätta film i ett sammanhang, att tala som sina kulturupplevelser och att alltid utgå från vad eleverna ser – är rätt väg att gå. Det blir att ta barnens upplevelser och kultur på allvar. Vem är jag som vuxen att bestämma åt barn och unga, att det här är bra och nyttigt för dem. Nutidens skräp kan bli framtidens konst. Eller att det som vissa betraktade som smörja, kunde bli till motstånd och revolution i en totalitär stat som i filmen: Chuck Norris v. Communism.

Om hot mot demokratin, ”det fria ordet” och Källkritik.

I helgen var det stora överlastnings attacker mot flera mediers internet-sidor. Beroende på lite vilken info du har om hur datorer, nätverk och internet fungerar – så drog man lite olika slutsatser. Vissa kallade det hela för ”attacker mot det fria ordet”, vissa hävdade att det var en rysk attack, vissa hävdade att det var en övning för att se hur sårbara våra informationskanaler är i dessa tider.

Låt oss bena ut det hela lite. Attacker mot det fria ordet? Kanske, men föga troligt. Attacker mot vissa mediehus med dålig IT-säkerhet? Jajemensan. Vilka hävdar att det var attacker mot det fria ordet? Jo, samma mediehus som blev attackerade, samt andra journalister i deras närhet. Men har journalisterna verkligen gjort bra källkritik i sådana fall? Läs gärna dessa texter från diverse IT-experter såsom Jack Werner m.fl

http://www.di.se/artiklar/2016/3/20/recorded-future-attacken-kan-ha-varit-uppvisning/

http://www.unt.se/uppland/uppsala/yttrandefriheten-inte-hotad-sakerhetsexpert-om-it-attacken-4163971.aspx

http://www.metro.se/kolumner/varfor-skulle-nagon-vilja-tysta-nattidningar-har-ar-ett-forslag/EVHpct!FIUFfxfbMsMk/

https://www.facebook.com/notes/leif-nixon/beh%C3%A5ll-edert-lugn/10153501673873424

Det spännande med dessa attacker att de sätter just fingret på hur vi införskaffar information i dagens samhälle. Vilka källor går vi till? När går vi till dessa källor?

För attacken visade på en sak. De källor många söker sig till när något sådant här händer är de stora mediehusens webbtjänster. När alla dessa ligger nere – vart söker man information då? Förmodligen lär du nå samma mediehus via sociala medier. Du lär även få information från radio, samt beroende på hur attacken ser ut TV. Lägg dock märke till att det inte kan vara digital TV och radio. Sveriges IT-säkerhet hos mediebolag verkar låg. Ju mer vi digitaliserar alla viktiga samhällsfunktioner – ju större fara att några av dessa kommer slås ut vid en större, mer storskalig attack – så länge man inte är medveten om riskerna.

Läs även gärna detta debattinlägg om att vi kanske borde ha en digital haverikommission över det inträffade:http://digital.di.se/artikel/sverige-behover-en-it-haverikommission

Vilket för oss vidare mot källkritiken. Denna källkritik som finns med i nästan alla skolans ämnen. Denna källkritik som med dagens enorma informationsflöde blir allt svårare att applicera för många. För klassisk källkritik, är ju en sak, men hur är du källkritisk på internet, i sociala medier, när du ser på filmer, dokumentärer, TV-nyheter? När du har texter där du har svårt att pausa och ständigt vara källkritisk. Som en liten hjälp erbjuder nu vi en föreläsning som hjälper elever och lärare att just öva och arbeta med källkritik på internet, i TV, Film och andra medier som eleverna konsumerar.

Läs mer om vår föreläsning här!

I denna föreläsning tar vi upp frågor som källkritik på t.ex. internet med hjälp av UR och deras programserier Är det sant? Och Källkritik.

Vi arbetar med Medierådet MIK-satsning. Vi använder även tips och tricks från föreläsare som Andreas Ekström och Jack Werner.

V rekommenderar även väldigt varmt denna tjänst till alla lärare i SO-orienterade ämnen: http://unfiltered.news

En tjänst där ni kan se hur informationsbubblorna ser ut land för land.

Vi vill även passa på att tipsa om dessa råd kring rapportering om terrordåd:

https://www.wnyc.org/story/breaking-news-consumers-handbook-terrorism-edition/

(Tack Jack Werner för tipset!)

Skärmavbild 2016-03-22 kl. 09.43.18