Filmtips: Fantompojken

Filmtips: Fantompojken

Om ni inte redan sett Fantompojken så kommer den ut på dvd 7:e juni. Vill ni visa den på bio så finns mer info här:

https://www.folketsbio.se/film/fantompojken/

Fantompojken

rekommenderade åldrar i skolan : fr. åk 2-6

Fantompojken är ett äventyr som visar New Yorks läskiga, romantiska och spännande sidor samtidigt som den ställer existentiella frågor. Polisen Alex skadas av en mystisk figur med ett vanställt ansikte. På sjukhuset
träffar han Leo, en 11-årig pojke med en magisk förmåga. Leo kan lämna sin svaga kropp i sjukhussängen och flyga ut genom fönstret. Tillsammans med Leo och den oförskräckta journalisten Marie tar Alex upp jakten på gangstern som hotar staden.

För arbete enligt läroplanen: Denna film passar utmärkt med centrala innehåll i Svenska, Religion, Bild och Musik. Filmens filosofiska innehåll gör att den passar till samtal kring ”identitet och livsfrågor” i religionsämnet. Då filmen är väldigt visuell och berättar i olika konstnärliga genrer är den ett utmärkt exempel på hur man i ämnet Bild kan arbeta med centralt innehåll utifrån: ”Bildframställning”, ”Redskap för Bildframställning” samt
”Bildanalys” och dess underrubriker. Filmens genreanvändande passar även med musikens centrala innehåll under rubriken: ”Musikens sammanhang och funktioner”. I svenskan kan man arbeta med ”Tala, lyssna och samtala”, ”Berättande texter och sakprosatexter” – och dess underrubriker i centralt innehåll.

Passar till: Svenska, Bild, Musik, Religion, Värdegrundsfrågor

Fantompojken trailer from Folkets Bio on Vimeo.

Om hot mot demokratin, ”det fria ordet” och Källkritik.

I helgen var det stora överlastnings attacker mot flera mediers internet-sidor. Beroende på lite vilken info du har om hur datorer, nätverk och internet fungerar – så drog man lite olika slutsatser. Vissa kallade det hela för ”attacker mot det fria ordet”, vissa hävdade att det var en rysk attack, vissa hävdade att det var en övning för att se hur sårbara våra informationskanaler är i dessa tider.

Låt oss bena ut det hela lite. Attacker mot det fria ordet? Kanske, men föga troligt. Attacker mot vissa mediehus med dålig IT-säkerhet? Jajemensan. Vilka hävdar att det var attacker mot det fria ordet? Jo, samma mediehus som blev attackerade, samt andra journalister i deras närhet. Men har journalisterna verkligen gjort bra källkritik i sådana fall? Läs gärna dessa texter från diverse IT-experter såsom Jack Werner m.fl

http://www.di.se/artiklar/2016/3/20/recorded-future-attacken-kan-ha-varit-uppvisning/

http://www.unt.se/uppland/uppsala/yttrandefriheten-inte-hotad-sakerhetsexpert-om-it-attacken-4163971.aspx

http://www.metro.se/kolumner/varfor-skulle-nagon-vilja-tysta-nattidningar-har-ar-ett-forslag/EVHpct!FIUFfxfbMsMk/

https://www.facebook.com/notes/leif-nixon/beh%C3%A5ll-edert-lugn/10153501673873424

Det spännande med dessa attacker att de sätter just fingret på hur vi införskaffar information i dagens samhälle. Vilka källor går vi till? När går vi till dessa källor?

För attacken visade på en sak. De källor många söker sig till när något sådant här händer är de stora mediehusens webbtjänster. När alla dessa ligger nere – vart söker man information då? Förmodligen lär du nå samma mediehus via sociala medier. Du lär även få information från radio, samt beroende på hur attacken ser ut TV. Lägg dock märke till att det inte kan vara digital TV och radio. Sveriges IT-säkerhet hos mediebolag verkar låg. Ju mer vi digitaliserar alla viktiga samhällsfunktioner – ju större fara att några av dessa kommer slås ut vid en större, mer storskalig attack – så länge man inte är medveten om riskerna.

Läs även gärna detta debattinlägg om att vi kanske borde ha en digital haverikommission över det inträffade:http://digital.di.se/artikel/sverige-behover-en-it-haverikommission

Vilket för oss vidare mot källkritiken. Denna källkritik som finns med i nästan alla skolans ämnen. Denna källkritik som med dagens enorma informationsflöde blir allt svårare att applicera för många. För klassisk källkritik, är ju en sak, men hur är du källkritisk på internet, i sociala medier, när du ser på filmer, dokumentärer, TV-nyheter? När du har texter där du har svårt att pausa och ständigt vara källkritisk. Som en liten hjälp erbjuder nu vi en föreläsning som hjälper elever och lärare att just öva och arbeta med källkritik på internet, i TV, Film och andra medier som eleverna konsumerar.

Läs mer om vår föreläsning här!

I denna föreläsning tar vi upp frågor som källkritik på t.ex. internet med hjälp av UR och deras programserier Är det sant? Och Källkritik.

Vi arbetar med Medierådet MIK-satsning. Vi använder även tips och tricks från föreläsare som Andreas Ekström och Jack Werner.

V rekommenderar även väldigt varmt denna tjänst till alla lärare i SO-orienterade ämnen: http://unfiltered.news

En tjänst där ni kan se hur informationsbubblorna ser ut land för land.

Vi vill även passa på att tipsa om dessa råd kring rapportering om terrordåd:

https://www.wnyc.org/story/breaking-news-consumers-handbook-terrorism-edition/

(Tack Jack Werner för tipset!)

Skärmavbild 2016-03-22 kl. 09.43.18

Att arbeta med filmen Pojkarna i skola och på biograf

Att arbeta med filmen Pojkarna i skola och på biograf

På fredag har den fantastiska ungdomsfilmen Pojkarna premiär på biografer över hela Sverige. Linnea Fant har skrivit en mycket bra handledning till denna film för alla som vill arbeta med den pedagogiskt – på skolor, fritidsgårdar, kyrkor eller på biograferna. Ladda ned den här:

Som ni säkert alla vet föreläser vi på Filmpedagogerna om Bok till film på många olika sätt:

Läs mer här:

https://filmpedagogerna.se/utbud/skapande-skola/skapande-skola-forelasningar/

https://filmpedagogerna.se/lecture_type/elevforelasningar/#bok-till-film-%E2%80%93-film-till-bok

https://www.youtube.com/watch?v=9MVu0lZmBs4

Läs mer om filmen här:

https://www.facebook.com/PojkarnaGirlslost/

Bokas via www.folketsbio.se

Children´s film first conference – myror, film och utbildning

Vilken roll kan filmen spela i ungas tillvaro och utbildning? Hur kan kunskap om film utgöra en väg till ökad medvetenhet om media? Hur når man unga med berättelser som avviker från de berättelser de dagligen möter? Om detta, bland annat, handlade Children´s film first conference i Bryssel den 24 september.

Här samlades personer, från en del av Europas länder, som på olika sätt arbetar med unga, film och utbildning. Under en dag fick vi lyssna till föredrag om det pågående filmutbildningsarbetet i Europa och ta del av framgångsrikt, praktiskt arbete med filmskapande för unga.

Vad var bäst?
Jo, det var nog regissören Boudewijn Kooles berättelse om myrorna.

myror

Vad spelar då myror för roll i sammanhanget?

I ett myrsamhälle har forskare sett att 92 procent av myrorna arbetar, mycket hårt och effektivt med specifika uppgifter. Dag ut och dag in. 8 procent däremot, tycks inte göra det. Vad gör de då istället? Jo, ”they are just wondering around”, Men hur kan 92 procent tycka att det är okej att 8 procent bara driver runt? Hur kan sådant flum godkännas i ett samhälle?

Så upptäckte man något.

92-procentarna gick fram och tillbaka till ställen där de visste att det fanns mat, de bytte information med andra 92-procentare: Kanske information i stil med:
– Där borta finns det fortfarande mat så gå dit.
Maten tog så småningom slut, men 92-procentarna fortsatte gå fram och tillbaka till det ställe där det brukade finnas mat och de fortsatte utbyta informationsvätskor, kanske nu i stil med:
– Maten är slut, men vi ses där igen om en stund  och kollar om den har kommit tillbaka. Och så vandrade de fram och tillbaka. Tomhänta. Tills det plötsligt dök upp en kringdrivande 8-procentare bärande på en bit äpple.
– Wah, har du äpple? kanske en 92-procentare uttryckte.
– Japp! svarade 8-procentaren. Det finns mer där borta. Jag kan visa er.

92-procentarna tvekade kanske men hängde ändå med.  Och se, där fanns ju ett stort äpple som skulle räcka en lång stund framöver! Och så började 92-procentarna, glada i hågen, åter sin vandring, fullastade med äppelbitar, fram och tillbaka till stacken. Och 8-procentaren drev vidare, kollade läget och upptäckte världen.

Många 8-procentare hittar nog ingen äppelbit. Många lever och dör nog, just wondering around. Men just den där, till synes kringdrivande 8-procentaren, som vid en första anblick inte tycktes utföra något arbete, behövdes för att hitta nya lösningar som gynnade samtliga invånare i det samhälle hen levde i.

Många som sysslar med  kulturellt skapande, skriver kanske inte en enda bra bok i sitt liv, målar inte en enda snygg tavla, gör inte en enda bra film… Men några lyckas och just de som lyckas kan ge alla andra en bild av världen som tillför något nytt: ett nytt sätt att tänka eller ett nytt sätt att angripa problemen i det samhälle vi just nu lever i. Och troligtvis bär vi alla en 8-procentare inom oss som behövs varje gång livet förändras. När 92 procent av mig står handfallen inför en ny situation kanske just min egen 8-procentare sitter på den mest effektiva lösningen. Så vi ska vara rädda om vår inre 8-procentare. Utan att alltid ha tydligt uppställda mål ska vi nog låta oss själva driva runt ibland, för att upptäcka världen.

På samma sätt, måste vi vara rädda om våra ungas inre 8-procentare när vi sysslar med utbildning. För de unga som nu utbildas och bildas ska inte möta den värld vi vuxna redan känner till och kan berätta om. De ska möta en ny värld och ett nytt samhälle och i det samhället kommer vi att behöva nya, effektiva och kreativa lösningar.

Så tack Boudewijn Koole, för din anekdot om myrorna i samhället där alla behövs. Tack för att du tog hjälp av de allra minsta, på marken, som vi så sällan lägger märke till, för att visa varför skapande och kreativitet alltid måste få lov att vara en del av utbildning och bildning.

Boudewijn KooleBoudewijn Koole

Vilka mötte vi mer?
Jo, på tal om att utbildning bör vara kreativ och inte endast mall- och målstyrd:
Ett av de mest intressanta mötena under konferensen var med tre filmpedagoger från Wales. Wales står tydligen i begrepp att införa en ny läroplan som till större del önskar frigöra sig från prov och test och istället utgå från en mer holistisk syn på utbildning. Dessa pedagoger såg just nu möjligheten att kunna påverka formuleringen av denna läroplan. De diskuterade att den nya skrivningen bör utgå från frågor som: Vad är det vi utbildar våra barn till? Vilket samhälle vill vi ha? Vem vill du vara i det samhället? De önskade också att formuleringen av den nya läroplanen skulle komma att erbjuda möjligheter till mer kreativa arbetssätt.

Vi hoppas på att framöver få samarbeta med dessa filmpedagoger och få följa deras arbete i Wales.

Vad var roligast?
Jo, när vi fick lov att vara just kreativa.
Blossom Carrasco, från London, som handleder skolor i alla aspekter av mediaanvändning, visade oss hur man kan arbeta med green screen för att möjliggöra roligare och mer adekvata redovisningar och filmer i undervisningssammanhang.
Vår egen film resulterade i att en av oss gick under i en skogsbrand, en räddades och en blev en hjälte.
Här vill vi  passa på att tipsa om denna green screen-app: Creativity Bundle by Do Ink, som också erbjuder animationsmöjlighet.

green screen
Vi fick också lov att arbeta med ljudeffekter i det webbaserade programmet: Watch that sound (öppna i Google Chrome)

Handledning till Watch that sound

Denna sida är väl värd att besöka tillsammans med elever för att undersöka hur ljud och bild samspelar. Hur kan vi förändra intrycket av vad vi ser med hjälp av ljudbilden?

Och slutligen…
Ett tips till:
ECFAs resurssida är behjälplig när man söker efter handledning till någon film inom något specifikt undervisningsområde eller på något specifikt språk.

Höstens filmer – skolbiotips från Malmö Filmdagar

Av: Linnea Fant

Som nyanställd på Folkets Bio Filmpedagogerna lämnar jag Malmö Filmdagar med känslan av att ha blivit utbildad… och upplyst… i mörkret… i timmar i en biosalong. Efter tio år som lärare är mitt fokus är självklart när jag sitter i salongen: Hur kan filmerna användas för unga i undervisningssammanhang? Men inte bara det: Jag tycker att barn och unga har rätt till kunskap och till tro på framtiden. Så här kommer några reflektioner kring några av filmerna som jag tror kan ge just detta.

Jag är född 1979, och vet att romerna har haft det mycket svårt i Sverige, att de har förföljts och diskriminerats så länge och så nyss att vi fortfarande skäms så mycket att vi sällan talar om det. Kanske är det just därför jag till fullo inte har vetat vilken kraft Katarina Taikon var i kampen för att de mänskliga rättigheterna även skulle gälla romerna. Jag levde inte när det hände och jag har inte fått den berättelsen tydliggjord i min bild av hur Sverige blev det Sverige vi har idag. Jag visste inte heller att berättelserna om Katitzi så tydligt var skapade med syftet att förändra. Katarina Taikon skrev dem när motståndet från högt uppsatta politiker och vanliga vuxna hade visat sig vara oövervinneligt och hon insåg att om hon ska kunna förändra så måste hon rikta sig till de unga som växer upp. Och detta gäller väl även idag. De som växer upp nu har rätt till Katarina Taikons berättelse för att förstå den värld vi lever i nu, för att slippa känna misstanke och hat mot de människor de möter i dagens Sverige och istället få förståelse för att vi människor i stort sett har samma önskningar, likartade mål för våra liv och för våra barn men helt olika förutsättningar för att nå dit vi vill. Så jag hoppas att många elever i vårt land får möjlighet, att mycket snart, att se Lawen Mohtadis och Gellert Tamas dokumentärfilm Taikon. Tänk att i skolan låta eleverna arbeta med ”att berätta för att påverka” med hjälp av filmen Taikon tillsammans med nyutgåvorna av Katizi-böckerna Jag tror inte att vi ska vänta med att ge eleverna Katarina Taikons berättelse.

https://www.youtube.com/watch?v=bfhMMDiRvzo

Hur vi möter de människor som kommer till vårt land idag, beror på hur vi förstår dem. En film som också kan riktas till unga, över 15 år, är Filmen Dheepan som handlar om flykt och om vem du blir i det nya landet. Här kan vi få förstå hur krig och fruktansvärda upplevelser märker människor för livet men vi får också veta att de har kraft att skapa om sig själva. En film som rör sig mellan drama och action och som lyckas hålla fokus på livets svåraste men som ändå inte lämnar den unga tittaren i mörker.

Så hur blir man då den man är. Svaret på den frågan finns självklart på insidan. Insidan ut är en fantastisk film att utgå ifrån när gäller frågan om hur vi skapar identitet och om att alla delar av oss själva behövs för att skapa en hel människa. Kan inte tro annat än att detta verkligen är en film för alla åldrar. Kring denna film bör barn, unga, vuxna och äldre kunna mötas i samtal om hur det går till att växa upp, hur det går till att minnas och om hur vi ständigt skapar och omskapar berättelsen om oss själva genom vad vi minns och hur vi minns. I slutet av Insidan ut, får vi en hint om att det värsta nog inte är över när du är 11 år och det kan säkert de flesta unga och vuxna åtminstone vara överens om.

Som tonåring är det inte så lätt att fatta hur världen funkar. Det vet vi nog alla som har varit där och tagit oss över till andra sidan. Vi behöver hjälp för att hitta rätt. Det hade varit enklare om det fanns regler! Det borde finnas regler är en ljus berättelse om vänskap och det svåra i att växa upp tillsammans och på egen hand. Den berättar om hur vilsen och trevande man kan vara när det kommer till att hitta strategier för att lösa stora och svåra problem. Men denna berättelse blir varken svår eller problemtyngd och som ung kan du förhoppningsvis få en filmupplevelse som gör att du vet lite mer om dig själv och får känslan att allt, även det som verkar olösligt, ordnar sig till slut.

Och så slutligen, min personliga favorit, den animerade filmen Havets sång. Här får du möta ett äventyr i verklighetens och mytens värld. Om du följer berättelsens tråd kan du inte bara finna hela dig själv och din historia utan också ditt äventyr. Jag pratade med en femåring och en åttaåring härom dagen, om deras upplevelse av denna film. Jag blev förvånad över hur lika vi hade tänkt kring filmen. För de såg också bortom äventyret och tänkte på hur sorg kan förbytas i glädje och att det sällan bara finns det ena eller andra. Och kanske kan även tonåringen ta till sig denna film. Tänk om man kunde ha åldersblandade samtal om denna film på en skola, där tonåringarna kunde agera samtalsledare för de yngre barnen. Det skulle vara lärorikt om de fick lov att upptäcka hur lika vi är, vi människor, oavsett ålder. Och tänk om man skulle låta eleverna se både Havets sång och Insidan ut och låta dem upptäcka beröringspunkter: Hur går det till att växa upp? Hur blir en människa hela sig själv?

Glad, för att det finns filmer för unga som spelar roll, lämnade jag Malmö Filmdagar.