Vilken roll kan filmen spela i ungas tillvaro och utbildning? Hur kan kunskap om film utgöra en väg till ökad medvetenhet om media? Hur når man unga med berättelser som avviker från de berättelser de dagligen möter? Om detta, bland annat, handlade Children´s film first conference i Bryssel den 24 september.

Här samlades personer, från en del av Europas länder, som på olika sätt arbetar med unga, film och utbildning. Under en dag fick vi lyssna till föredrag om det pågående filmutbildningsarbetet i Europa och ta del av framgångsrikt, praktiskt arbete med filmskapande för unga.

Vad var bäst?
Jo, det var nog regissören Boudewijn Kooles berättelse om myrorna.

Vad spelar då myror för roll i sammanhanget?

I ett myrsamhälle har forskare sett att 92 procent av myrorna arbetar, mycket hårt och effektivt med specifika uppgifter. Dag ut och dag in. 8 procent däremot, tycks inte göra det. Vad gör de då istället? Jo, ”they are just wondering around”, Men hur kan 92 procent tycka att det är okej att 8 procent bara driver runt? Hur kan sådant flum godkännas i ett samhälle?

Så upptäckte man något.

92-procentarna gick fram och tillbaka till ställen där de visste att det fanns mat, de bytte information med andra 92-procentare: Kanske information i stil med:
– Där borta finns det fortfarande mat så gå dit.
Maten tog så småningom slut, men 92-procentarna fortsatte gå fram och tillbaka till det ställe där det brukade finnas mat och de fortsatte utbyta informationsvätskor, kanske nu i stil med:
– Maten är slut, men vi ses där igen om en stund  och kollar om den har kommit tillbaka. Och så vandrade de fram och tillbaka. Tomhänta. Tills det plötsligt dök upp en kringdrivande 8-procentare bärande på en bit äpple.
– Wah, har du äpple? kanske en 92-procentare uttryckte.
– Japp! svarade 8-procentaren. Det finns mer där borta. Jag kan visa er.

92-procentarna tvekade kanske men hängde ändå med.  Och se, där fanns ju ett stort äpple som skulle räcka en lång stund framöver! Och så började 92-procentarna, glada i hågen, åter sin vandring, fullastade med äppelbitar, fram och tillbaka till stacken. Och 8-procentaren drev vidare, kollade läget och upptäckte världen.

Många 8-procentare hittar nog ingen äppelbit. Många lever och dör nog, just wondering around. Men just den där, till synes kringdrivande 8-procentaren, som vid en första anblick inte tycktes utföra något arbete, behövdes för att hitta nya lösningar som gynnade samtliga invånare i det samhälle hen levde i.

Många som sysslar med  kulturellt skapande, skriver kanske inte en enda bra bok i sitt liv, målar inte en enda snygg tavla, gör inte en enda bra film… Men några lyckas och just de som lyckas kan ge alla andra en bild av världen som tillför något nytt: ett nytt sätt att tänka eller ett nytt sätt att angripa problemen i det samhälle vi just nu lever i. Och troligtvis bär vi alla en 8-procentare inom oss som behövs varje gång livet förändras. När 92 procent av mig står handfallen inför en ny situation kanske just min egen 8-procentare sitter på den mest effektiva lösningen. Så vi ska vara rädda om vår inre 8-procentare. Utan att alltid ha tydligt uppställda mål ska vi nog låta oss själva driva runt ibland, för att upptäcka världen.

På samma sätt, måste vi vara rädda om våra ungas inre 8-procentare när vi sysslar med utbildning. För de unga som nu utbildas och bildas ska inte möta den värld vi vuxna redan känner till och kan berätta om. De ska möta en ny värld och ett nytt samhälle och i det samhället kommer vi att behöva nya, effektiva och kreativa lösningar.

Så tack Boudewijn Koole, för din anekdot om myrorna i samhället där alla behövs. Tack för att du tog hjälp av de allra minsta, på marken, som vi så sällan lägger märke till, för att visa varför skapande och kreativitet alltid måste få lov att vara en del av utbildning och bildning.

Boudewijn Koole

Vilka mötte vi mer?
Jo, på tal om att utbildning bör vara kreativ och inte endast mall- och målstyrd:
Ett av de mest intressanta mötena under konferensen var med tre filmpedagoger från Wales. Wales står tydligen i begrepp att införa en ny läroplan som till större del önskar frigöra sig från prov och test och istället utgå från en mer holistisk syn på utbildning. Dessa pedagoger såg just nu möjligheten att kunna påverka formuleringen av denna läroplan. De diskuterade att den nya skrivningen bör utgå från frågor som: Vad är det vi utbildar våra barn till? Vilket samhälle vill vi ha? Vem vill du vara i det samhället? De önskade också att formuleringen av den nya läroplanen skulle komma att erbjuda möjligheter till mer kreativa arbetssätt.

Vi hoppas på att framöver få samarbeta med dessa filmpedagoger och få följa deras arbete i Wales.

Vad var roligast?
Jo, när vi fick lov att vara just kreativa.
Blossom Carrasco, från London, som handleder skolor i alla aspekter av mediaanvändning, visade oss hur man kan arbeta med green screen för att möjliggöra roligare och mer adekvata redovisningar och filmer i undervisningssammanhang.
Vår egen film resulterade i att en av oss gick under i en skogsbrand, en räddades och en blev en hjälte.
Här vill vi  passa på att tipsa om denna green screen-app: Creativity Bundle by Do Ink, som också erbjuder animationsmöjlighet.

Vi fick också lov att arbeta med ljudeffekter i det webbaserade programmet: Watch that sound (öppna i Google Chrome)

Handledning till Watch that sound

Denna sida är väl värd att besöka tillsammans med elever för att undersöka hur ljud och bild samspelar. Hur kan vi förändra intrycket av vad vi ser med hjälp av ljudbilden?

Och slutligen…
Ett tips till:
ECFAs resurssida är behjälplig när man söker efter handledning till någon film inom något specifikt undervisningsområde eller på något specifikt språk.