Häromveckan fick vi förfrågan om att göra en kort informationsfilm om våra Skapande skola-projekt. Kanske är det fler som är nyfikna på upplägg och innehåll? Känner du någon kultursamordnare, rektor eller lärare på en grundskola som kan vara intresserad?
MIK-företrädare samlades i Kungälv
Under två dagar samlade vi några av Sveriges främsta aktörer inom media, digitalisering och mänskliga rättigheter på Nordiska Folkhögskolan i Kungälv. För första gången fick myndighet, bransch, akademi och utbildning mötas för att prata om möjligheter, svårigheter och för att få inspiration, nya kontakter och mer kunskap om medie- och informationskunnighet, MIK.
Syftet var att förbereda inför nästa års Global MIL Week som kommer att äga rum samtidigt som Bok & Bibliotek och MEG i Göteborg – och resultatet blev över förväntan! Kunniga, nyfikna och framåtsyftande samtal ledde till en gediget förslag till hur Global MIL Week 2019 skulle kunna utformas och potentiellt innehåll.
Varmt tack till alla deltagare och föreläsare för två fantastiska dagar!
MIK införs på policynivå i EU
Hej Fredrik! Precis innan semestern var du i Bryssel, vad gjorde du där?
– Det var möte med EU-kommissionens expertgrupp Media Literacy Expert Group, MLEG.
För den som inte känner till begreppet sedan tidigare: Vad innebär ”media literacy”?
– Det handlar om att förstå och behärska olika medier. De olika medierna är som olika språk som vi behöver behärska för att förstå och kommunicera med vår omvärld. ”Media literacy” handlar alltså om kunskapsfältet media och hur medier kan användas för att påverka oss på olika sätt.
Vilka fler ingår i expertgruppen och vad handlade mötet om?
– Det är många från byråkrati och regeringstjänstemän, samt mindre aktörer som vi, Filmpedagogerna Folkets Bio som är en ideell förening. Temat för träffen var något som är väldigt aktuellt just nu, nämligen desinformationen och dess roll; det som i vardagstal brukar kallas för fake news – ett begrepp som inte borde användas eftersom det ofta används för att beteckna nyheter någon inte tycker om.
Vill du kort berätta om någon viktig punkt som togs upp?
– En High Level Expert Group hade skrivit en 40-sidig rapport på temat för mötet och beskrev där betydelsen av undervisningens roll i sammanhanget media literacy. Där formulerades behovet av att vidga begreppet ”media literacy” och föra in UNESCOs begrepp ”media and information literacy” (medie- och informationskunnighet, MIK, på svenska) som omfattar såväl utbildning, forskning som kultur. De här frågorna berör alla i samhället och därför behövs ett begrepp som kan användas på alla nivåer och i alla kategorier. De beskrev också att ett av de största problemen idag är att organisationer, departement och institutioner agerar i silos utan kontakt med varandra och att vi behöver se på hela samhället och dessutom att sluta tala om teknik i första hand, utan istället värderingar, om digital humanism, det vill säga att sätta människan i centrum. Så expertgruppen föreslog för kommissionen att använda MIK-begreppet för att bättre kunna diskutera digitaliseringen och hela samhällsutvecklingen.
Hur fick Filmpedagogerna Folkets Bio förfrågan om att vara med i expertgruppen?
– De hörde faktiskt av sig till oss 2012, efter att vi blivit partners med UNESCO 2010, och bad oss berätta om vårt samarbete och hur vi arbetar. Sedan dess ingår vi där. Det är ett erkännande och nu är ju MIK-begreppet (eller MIL på engelska) bekräftat på policynivå i EU. Det ska bli spännande att följa och delta i utvecklingen framöver.
När de vetgiriga tystnar…
Vi kunde nästan höra en knappnål falla, om det inte varit för fläkten och knapprandet från tangentbord som frenetiskt antecknade det våra föreläsare delade med sig av. Förmiddagsseminariet “GDPR och skolan” lockade till en fullsatt biosalong med fantastiska gästföreläsare.
Hans Kalldal, informationsexpert som hjälpt internationella börsbolag med GDPR-implementering och som har arbetat inom försvarsmakten, inledde med talade bilder, tydlig information och levande berättelser. Eva Marsh, styrelseordförande tillika rektor för Backatorpsskolan och med gedigen erfarenhet inom skolans digitalisering, delade med sig av sina erfarenheter och lärdomar, konkreta exempel, mallar och tips utifrån hur GDPR påverkar skolans verksamhet. Förmiddagen avslutades med en öppen frågestund som omfattade allt från e-privacy och nakenbilder till specifika appar som används i undervisningssammanhang. I ärlighetens namn tror jag inte att vi hade kunnat avsluta terminen på ett bättre sätt. Vi är så tacksamma för att våra gästföreläsare ville ställa upp och för alla vetgiriga som ville komma!
Detta evenemang var en del av MMM*-nätverkets verksamhet som vi bedriver inom ramen för vårt kulturstrategiska uppdrag om MIK i Västra Götalandsregionen. (*MMM står för Möten med MIK, se representerade institutioner och organisationer längst ner i inlägget).
Stort tack för en inspirerande förmiddag där ni skapade en positiv och trevlig stämning. Hans sammanfattade GDPR på ett fantastiskt överskådligt sätt. Tänkt om vi fått det för två år sedan… Hans föreläsning borde komma fler skolor till nytta tänker jag. Snyggt presenterat med bilderna, lagom ”avskalat” också. Bra mix med verkligt exempel.
Hans och Eva var duktiga föreläsare som gjorde ett svårt ämne begripligt och väckte många tankar hos oss.
Tack för en alldeles ypperlig förmiddag! Bra och tydligt från båda föreläsarna.
Tack för materialet och 2st inspirerande föreläsningar. Mycket uppskattad!
Tack för en mycket trevlig och matnyttig förmiddag hos er idag. Riktigt bra program och goda körsbär! Hans informativa och tydliga första del, med fokus på personen lagen är till för samt Evas inblick i verkligheten på en skola. Och så lite problematisering och tid för på slutet. Gav mycket! Tummen upp! Fin MIK-film dessutom!
Nästa MIK-föreläsning är den 11/10 på Borås Högskola. Temat för den dagen är “MIK, digitalisering och demokrati”.
Trevlig sommar, önskar Filmpedagogerna!
Ps. Är du nyfiken på vad MIK, eller medie- och informationskunnighet, är? Vi har gjort en kort informationsfilm på 90 sekunder. Klicka här för att se den!
Medlemmar i MMM-nätverket:
Högskolan i Borås
Högskolan i Skövde
Högskolan i Väst
Göteborgs universitet, RUC
Göteborgs universitet, Filmvetenskapen
Göteborgs universitet, Institutionen för kommunikation och lärande
Göteborgs universitet, Akademin Valand
Göteborgs universitet, Nordicom
Kultur i Väst
GR utbildning
Mediapoolen
Skolbibliotekscentralen
Center för skolvutveckling
Skolbio Göteborg
Multimediabyrån, Backatorpsskolan
Barnfilmskolan
ABF
Amnesty – skola för mänskliga rättigheter
Interaktiva rum
Medier & demokrati
Filmpedagogerna Folkets Bio
Medie- och informationskunnighet på 90 sekunder!
Det är inte alltid lätt att summera vad medie- och informationskunnighet (MIK) är, så vi har gjort en kort informationsfilm som du kan spana in! Önskar du något förtydligande eller kanske en lite mer fördjupande film inom något av områdena som du kan använda i undervisningen eller med kollegor? Kommentera inlägget längre ner på sidan eller maila till julia@filmpedagogerna.se
PS. En textad version är på väg!
Seminarium om GDPR och skolan
Känns det som att du sliter ditt hår så fort GDPR kommer på tal? Eller undrar du vad EU:s nya dataskyddsförordning handlar om och hur den skiljer sig från PUL? Om du dessutom jobbar i skolan har vi ordnat ett kostnadsfritt seminarium följt av öppen frågestund med två experter.
Du hittar inbjudan och anmälan i länkarna nedan:
Ny höst med Filmpedagogerna Folkets Bio!
Höstterminen är i gång. Filmpedagogerna är ute på skolor i hela landet och föreläser och arbetar med filmskapande. Främst rör det källkritik, internet och sociala medier, vi och dom samt MIK (Medie- och InformationsKunnighet) och mänskliga rättigheter.
Vi tänkte därför passa på att dela med oss av några boktips som berör ämnen vi föreläser om – böcker som inspirerat oss.
Först ett skönlitterärt tips: ”Vi mot er” av Fredrik Backman. Titeln i sig anspelar på varför denna bok är så bra att använda i undervisningen. Boken är en uppföljare till ”Björnstad”. ”Vi mot er!” kan läsas fristående och kan ligga till grund för undervisning av flera anledningar.
Det enklaste skälet är att bokens tilltal är så allmängiltigt att både unga och gamla kommer gripas av denna berättelse. I en liten kommun någonstans norröver brinner folket för sin ishockey. Men ishockeyn ger egentligen endast ett driv och en ram åt berättelsen som egentligen handlar om kärlek och hat och om politik. Boken problematiserar hur vi ser varandra – hur vi ser på våldtäktsoffer, homosexuella, fattiga, rika, kvinnor och män. Fredrik Backman lyckas i denna bok väcka frågor som kräver ständig diskussion i skolan. Vad är manligt? Vad är kvinnligt? Varför hatar vi? Vilka normer är det som påverkar vårt samhälle? Hur efterlevs de normerna? Hur ser vi på de som bryter mot normerna? Hur skapas ett vi och dom – eller om vi så vill: ett ”Vi mot er”?
Utöver att mana till diskussion kan denna bok även ligga till grund för att låta eleverna upptäcka och undersöka symbolspråk, bildspråk och genreväxlingar. Värt att även dyka djupare i är hur Backman skapar spänning och närvaro genom en berättarteknik som både följer en filmisk dramaturgi och ger de typiskt litterära återblickarna vilket skapar en mångfasetterad gestaltning av karaktärerna.
Bokens teman tas upp i flera av våra föreläsningar t.ex.: Sociala medier, Källkritik, Vi och Dom, Manligt och Kvinnligt samt Sagor och Myter.
Nästa boktips: Katarina Wennstams ”Flickan och skammen”, en reportagebok som har flera beröringspunkter gemensamt med ”Vi mot er”. Båda böckerna behandlar de bakomliggande orsakerna till hur skillnader mellan grupper av människor skapas och upprätthålls. ”Flickan och skammen” handlar om mekanismerna bakom och konsekvenserna av slutshaming (ett ord vi inte har någon bra motsvarighet till i svenskan). Boken ger oss dels en faktafördjupning som skapar förståelse för de strukturer som möjliggör förtryck av kvinnor, dels den personliga berättelsen om hur det är att som kvinna leva med fenomenet slutshaming. Hur skapas de osynliga normerna och reglerna som påverkar varje kvinnas liv? Hur kontrolleras kvinnors sexualitet i vårt samhälle? Vilka skillnader finns i hur vi ser på mäns respektive kvinnors sexualitet – och hur upprätthålls dessa skillnader genom slutshaming?
Wennstams ”Flickan och skammen” kan ses som en ytterligare fördjupning av hennes tidigare verk som bland annat behandlat att våld mot kvinnor ofta kan kopplas till sexualitet. De frågor ”Flickan och skammen” berör är rykande aktuella i skolans värld. Dessa frågor berör även vi i våra föreläsningar om: Sociala medier, Källkritik, Vi och Dom, Manligt och Kvinnligt samt Sagor och Myter.
Det sista boktipset är Timothy Snyders bok ”Om tyranni : tjugo lärdomar från det tjugonde århundradet.” Boken är en kort och koncis skrift om hur vi alla kan motverka den tyranni som drabbade Europa under 1900-talet. Idag 2017 finns tendenser i Europa och USA som visar på att samma tyranni som drabbade Europa på 30-talet åter kan göra sig gällande. Vilka lärdomar kan vi dra av historien? Den första lärdomen är enkel: Lyd inte i förväg! Med andra ord – ge inte upp dina mänskliga rättigheter till en auktoritär rörelse. Engagera dig och kämpa emot tyranniet, innan det är försent.
Utifrån detta tema arbetar vi med MIK (Medie- och InformationsKunnighet) med både unga och vuxna. Våra föreläsningar som berör hotet mot de mänskliga rättigheterna är: Sociala medier, Källkritik, Vi och Dom, Mänskliga rättigheter, MIK-föreläsning.
Så gör gärna som ytterligare en av Timothy Snyders 20 uppmaningar mot Tyranni: Läs en bok! (Gärna någon av boktipsen ovan.)
Och kom gärna på föreläsningar hos Filmpedagogerna.
Kan film användas som verktyg för integration?
Självklart, säger vi!
Tillsammans med FOMP (föreningen Film och mediepedagogik) har vi sammanställt fem case från olika delar av landet som vi vill lyfta fram som inspiration för er intresserade och nyfikna.
Vilka som medverkar? Akademin Valand, Fokets Bio Regina, Wisbygymnasiet, Tollereds Biograf och Historieberättarna.
Hoppas att du blir lika inspirerad som vi blev när vi fick höra om de olika projekten!
Med värme,
Julia Lagergren
Det där pirret i magen…
Pirret i magen precis innan du ska redovisa något du är stolt över. Den känslan går inte att ta miste på. Just den känslan upplever många av våra elever precis innan deras filmer visas för klasskamraterna. Två skolklasser har till och med fått visa upp sina filmer på Göteborgs största bioduk, på Draken i Göteborg.
Detta läsår har vi hunnit besöka många skolor i Göteborgsregionen. Lärare, kultursamordnare och rektorer har tyckt till och haft önskemål i utformningen av sina skapande skola-projekt. Vi och dom, Mänskliga rättigheter, Hållbar utveckling, Sociala medier, Kärlek och relationer och Reklam är några av de teman som vi har haft. Många med skolans värdegrund i fokus.
Och vilka fantastiska filmer eleverna har skapat. Vi har fått se reklam-, informations- och propagandafilmer i många olika genrer. Komedier, tragedier, spänning, skräck och drama. Alla ungefär lika långa, cirka 2 minuter.
Alla filmprojekt har haft samma röda tråd: filmen som språk och kommunikationskanal. Och upplägget har varit ungefär detsamma för alla skolor: tematisk föreläsning med grundläggande filmkunskap som, ett par veckor senare, har följts upp med en heldag filmning, redigering samt filmvisning.
Vad är då vinsten med filmprojekt i skolan? Många, säger vi. Förutom att film är det största mediet idag, lär sig eleverna nyckelkompetenserna inom medie- och informationskunnighet (MIK). De lär sig analysera och tolka bilder och berättelser från olika avsändare och med olika mottagare, dvs. retorik, källkritik och presentationsteknik. I grupper genomför de ett projekt från idé till färdig slutprodukt på en väldigt begränsad tid – med handledning från oss och sina ordinarie lärare.
Något som vi har noterat är att elever som i vanliga fall kanske inte tar så stor plats, börjar briljera och ta plats när film kommer in på schemat. Elever som älskar dataspel, sociala medier, spelfilm och som gör skarpa analyser av berättelser, bildspråk och målgrupper.
Kanske har även du känt av pirret i magen när du ska visa upp något som du är riktigt stolt över? Den känslan går inte att ta miste på. Att få se elever växa och vara stolta över sitt arbete, det är det bästa vi vet.
Så tack till alla er fantastiska lärare, rektorer och kultursamordnare för att ni gör det möjligt, tack till alla kloka elever som vi har träffat och tack till våra samarbetspartners! Hoppas att vi ses nästa läsår igen.
Önskar er ett riktigt fint sommarlov!
/Julia, Linnea, Mikael, Fredrik och Johan
Skapande skola återblick VT-16 NY from Filmpedagogerna Folkets Bio on Vimeo.
”Det var roligt att få lära sig så många nya tekniker när man spelar in film, så det ser bättre och proffsigare ut. Det var också kul att få göra sådana här uppgifter tillsammans med klassen i grupper t ex.”
”Det var jättekul att få lära sig om film och tankarna bakom dem. Det var även roligt att få spela in en egen film och få göra en storyboard.”
”De viktigaste jag lärt mig är nog skillnanden som verkligen finns mellan Vi och dem. Att det finns så många olika vi och så många olika dom. När de kommer till filmspråk är det mycket med tekniken. Hur man ska filma när man vill visa någons känslor, från vilka perspektiv nör man ska visa si och så. Osv”
”Jag tror det viktigaste jag lärde mig var inte bara att sammarbeta med mina kompisar i gruppen, men också hur stort jobb det går bakom varje scen på en film och all gömd symbolik det finns.”
”Hur man ska tänka för att fånga publiken och göra en film på bästa sätt, framförallt med klipp och närbild, helbild osv. Alla dessa saker har man inte tänkt på innan.”
”Det viktigaste jag har lärt mig är att man inte ska döma olika personer. Sedan har jag lärt mig väldigt mycket om hur man gör en film för att fånga tittarnas uppmärksamhet.”
”Det var svårt att först få koll på hur man skulle filma och vart man skulle hålla kameran för att få en bra vinkel. Men det löste sig sedan och man kom in i tekniken.”
”Det kändes roligt att visa filmen för att jag var stolt över hur mycket tid vi hade lagt ner på redigeringen och filmningen.”
”Det var väldigt roligt att se deras filmer. Ingen var den andra lik och det var intressant att se hur de tänkt.”
”Jag tyckte det var bra att det kom hit lite duktigt folk som kunde det dem prata om för det blev roligare då man kände att man lärde sig något vettigt av det.”
”Inspelning var det roligaste eftersom man fick göra sitt manus till verklighet.”
”Alla är lika mycket värda, det spelar ingen roll vad man har för kön, sexuell läggning eller bakgrund”
”Det var roligt att se reaktionen på mina klasskamraters ansikten, det kändes dock lite pinsamt i början”
”Det var väldigt kul att se hur de andra hade kombinerat kameravinklar och musik för att visa vad filmen handlade om”
”Detta var en bra övning för att träna sammarbete och gemenskap i klassen”
”Det var kul att göra något annat, inte bara jobba i böcker hela tiden. Det var också kul att se allas filmer när dom var klara”
Vad har Chuck Norris vs. communism med finkultur och demokrati att göra?
Vad har Chuck Norris vs. communism med finkultur och demokrati att göra? Mycket mer än vad ni skulle kunna tro. På senare tid har flera olika kulturdebatter pågått kring vad som är bra respektive dålig kultur, speciellt för unga. Vilka filmer bör unga få se? Vilka böcker är lämpliga att läsa? Vilka former av representation bör vi ha i dagens samhälle?
Ett utmärkt exempel till samtala kring detta är filmen Chuck Norris vs. Communism.
Filmen beskrevs så här, då den tävlade på Stockholm Film Festival:
“En hyllning till filmens betydelse under kommunistregimen i Rumänien på 80-talet, där actionhjälten Chuck Norris blev en symbol för frihet i många hem. Delvis tack vare Irina, en översättare i censurkommittén som dubbade västerländska VHS-filmer på fritiden. Genom dokumentären får man en inblick i verkligheten innanför järnridån.”
Filmen kan just nu ses på svenska Netflix och det är en film som i hög grad berör hur man i ett totalitärt samhälle bestämde vad som var bra kultur, vad som var lämplig kultur och vilka som skulle få konsumera denna kultur. Det är en dokumentärfilm – liksom en propagandafilm.
Men vad är då en propagandafilm? På Wikipedia definieras det på följande sätt:
“Propaganda (av det latinska propagare, ‘fortplanta’, ‘utbreda’), är ett meddelande eller en framställning som är avsedd att föra fram en agenda, ett visst budskap eller väcka positiva eller negativa känslor för något (politik, policy, religion, uppfattning, förändring, vara, tjänst, etc.) eller någon (politisk, religiös eller annan kandidat till eller innehavare av ämbete, befattning, position eller tjänst). Den som sänder budskapet är som regel part i målet. Syftet är således inte att informera utan att påverka, och innehållet brister ofta i saklighet, är avsiktligt ofullständigt, vinklat eller rentav falskt.”
Utifrån denna definition är de flesta dokumentärfilmerna även propagandafilmer.
Som barn till östeuropeiska föräldrar, med flera filmare i släkten och som arbetandes som filmpedagog på Folkets Bio – så är detta en film som på väldigt många binder samman min bakgrund med mitt nuvarande jobb. Allra mest är det ändå en fascinerande film om just filmmediets genomslag. Om hur film kan skapa mening, film som i väst ansågs vara dålig, kvinnoförnedrande, rasistisk och kapitalistisk smörja. När jag skriver väst, menar jag givetvis inte hela västvärlden utan framför allt kulturvänstern.
Det är oerhört spännande att se hur rumäner berättar om hur mycket film betydde för dem. Filmer som vi arbetade med inom Folkets Bio men som betraktades som extremt suspekta hos vissa grupper. Vi talar nu om filmer som Dirty Dancing, Die Hard, Terminator och Pretty Woman. Filmer man egentligen inte borde arbeta med, då de var våldsamma, kvinnoförnedrande, rasistiska och kapitalistisk smörja. Man skulle arbeta med andra filmer, filmer som hade ett ”bättre budskap”, som visade upp ”den verkliga världen”. Men för många rumäner hade dessa filmer ett värde, i alla fall enligt dokumentären Chuck Norris vs. Communism. Inte bara hade de ett värde, i det totalitära samhället blev filmerna ett verktyg till motstånd. Men det var då. Rumänien är numera en del av EU. Många av ovan nämnda skräpfilmer anses idag vara klassiker som man kan skriva akademiska uppsatser och doktorsavhandlingar om. Nu är nu. Och i nutidens Sverige uppkommer frågorna igen: Vad är bra film? Vad är propaganda? Vad är kultur? Vad är accepterat i dagens samhälle?
På Folkets Bio Filmpedagogerna har vi ständigt haft en utgångspunkt: Att arbeta med den kultur barnen själva väljer. Att ständigt försöka förstå vad är det i en berättelse som attraherar barnen och ungdomarna. Att ge verktyg till de unga, så att de blir mediekunniga. Så att de själva kan skapa mening och sätta ord på sina upplevelser. När vi enbart hade teoretiska föreläsningar var detta en av mina favoritkommentarer efter en föreläsning: ”Tack, du har förstört mitt filmseende. Jag kommer aldrig se på film på samma sätt och jag kommer nog sluta se på t.ex. Chuck Norris-rullar”. Numera när vi även gör film, ser jag allt mer att de även lyckats använda sina kunskaper till att kunna berätta egna berättelser.
Så när kulturdebatter går av olika slag, om vilken sorts kultur man skall konsumera som barn och ungdom. Då känns det som att vår utgångspunkt – att sätta film i ett sammanhang, att tala som sina kulturupplevelser och att alltid utgå från vad eleverna ser – är rätt väg att gå. Det blir att ta barnens upplevelser och kultur på allvar. Vem är jag som vuxen att bestämma åt barn och unga, att det här är bra och nyttigt för dem. Nutidens skräp kan bli framtidens konst. Eller att det som vissa betraktade som smörja, kunde bli till motstånd och revolution i en totalitär stat som i filmen: Chuck Norris v. Communism.
