Av: Linnea Fant
Som nyanställd på Folkets Bio Filmpedagogerna lämnar jag Malmö Filmdagar med känslan av att ha blivit utbildad… och upplyst… i mörkret… i timmar i en biosalong. Efter tio år som lärare är mitt fokus är självklart när jag sitter i salongen: Hur kan filmerna användas för unga i undervisningssammanhang? Men inte bara det: Jag tycker att barn och unga har rätt till kunskap och till tro på framtiden. Så här kommer några reflektioner kring några av filmerna som jag tror kan ge just detta.
Jag är född 1979, och vet att romerna har haft det mycket svårt i Sverige, att de har förföljts och diskriminerats så länge och så nyss att vi fortfarande skäms så mycket att vi sällan talar om det. Kanske är det just därför jag till fullo inte har vetat vilken kraft Katarina Taikon var i kampen för att de mänskliga rättigheterna även skulle gälla romerna. Jag levde inte när det hände och jag har inte fått den berättelsen tydliggjord i min bild av hur Sverige blev det Sverige vi har idag. Jag visste inte heller att berättelserna om Katitzi så tydligt var skapade med syftet att förändra. Katarina Taikon skrev dem när motståndet från högt uppsatta politiker och vanliga vuxna hade visat sig vara oövervinneligt och hon insåg att om hon ska kunna förändra så måste hon rikta sig till de unga som växer upp. Och detta gäller väl även idag. De som växer upp nu har rätt till Katarina Taikons berättelse för att förstå den värld vi lever i nu, för att slippa känna misstanke och hat mot de människor de möter i dagens Sverige och istället få förståelse för att vi människor i stort sett har samma önskningar, likartade mål för våra liv och för våra barn men helt olika förutsättningar för att nå dit vi vill. Så jag hoppas att många elever i vårt land får möjlighet, att mycket snart, att se Lawen Mohtadis och Gellert Tamas dokumentärfilm Taikon. Tänk att i skolan låta eleverna arbeta med ”att berätta för att påverka” med hjälp av filmen Taikon tillsammans med nyutgåvorna av Katizi-böckerna Jag tror inte att vi ska vänta med att ge eleverna Katarina Taikons berättelse.
https://www.youtube.com/watch?v=bfhMMDiRvzo
Hur vi möter de människor som kommer till vårt land idag, beror på hur vi förstår dem. En film som också kan riktas till unga, över 15 år, är Filmen Dheepan som handlar om flykt och om vem du blir i det nya landet. Här kan vi få förstå hur krig och fruktansvärda upplevelser märker människor för livet men vi får också veta att de har kraft att skapa om sig själva. En film som rör sig mellan drama och action och som lyckas hålla fokus på livets svåraste men som ändå inte lämnar den unga tittaren i mörker.
Så hur blir man då den man är. Svaret på den frågan finns självklart på insidan. Insidan ut är en fantastisk film att utgå ifrån när gäller frågan om hur vi skapar identitet och om att alla delar av oss själva behövs för att skapa en hel människa. Kan inte tro annat än att detta verkligen är en film för alla åldrar. Kring denna film bör barn, unga, vuxna och äldre kunna mötas i samtal om hur det går till att växa upp, hur det går till att minnas och om hur vi ständigt skapar och omskapar berättelsen om oss själva genom vad vi minns och hur vi minns. I slutet av Insidan ut, får vi en hint om att det värsta nog inte är över när du är 11 år och det kan säkert de flesta unga och vuxna åtminstone vara överens om.
Som tonåring är det inte så lätt att fatta hur världen funkar. Det vet vi nog alla som har varit där och tagit oss över till andra sidan. Vi behöver hjälp för att hitta rätt. Det hade varit enklare om det fanns regler! Det borde finnas regler är en ljus berättelse om vänskap och det svåra i att växa upp tillsammans och på egen hand. Den berättar om hur vilsen och trevande man kan vara när det kommer till att hitta strategier för att lösa stora och svåra problem. Men denna berättelse blir varken svår eller problemtyngd och som ung kan du förhoppningsvis få en filmupplevelse som gör att du vet lite mer om dig själv och får känslan att allt, även det som verkar olösligt, ordnar sig till slut.
Och så slutligen, min personliga favorit, den animerade filmen Havets sång. Här får du möta ett äventyr i verklighetens och mytens värld. Om du följer berättelsens tråd kan du inte bara finna hela dig själv och din historia utan också ditt äventyr. Jag pratade med en femåring och en åttaåring härom dagen, om deras upplevelse av denna film. Jag blev förvånad över hur lika vi hade tänkt kring filmen. För de såg också bortom äventyret och tänkte på hur sorg kan förbytas i glädje och att det sällan bara finns det ena eller andra. Och kanske kan även tonåringen ta till sig denna film. Tänk om man kunde ha åldersblandade samtal om denna film på en skola, där tonåringarna kunde agera samtalsledare för de yngre barnen. Det skulle vara lärorikt om de fick lov att upptäcka hur lika vi är, vi människor, oavsett ålder. Och tänk om man skulle låta eleverna se både Havets sång och Insidan ut och låta dem upptäcka beröringspunkter: Hur går det till att växa upp? Hur blir en människa hela sig själv?
Glad, för att det finns filmer för unga som spelar roll, lämnade jag Malmö Filmdagar.
