Vilka kunskaper i förhållandet mellan film, verklighet och sanning behöver vi belysa, utveckla och stärka? Vi lever i en intensiv kommunikationskultur där rörliga bilder spelar en central roll. I mer än 100 år har filmmediets relation till verkligheten och kunskapen diskuterats. Dessa frågor är centrala inom det samtida bildningsbegreppet medie- och informationskunnighet (MIK), som förbinder den visuella kulturen med demokratin. För att vi som åskådare ska träna och fördjupa våra sätt att se behöver vi utveckla våra kunskaper om hur film och rörliga bildmedier uttrycker och konstruerar det vi kallar ”sanning” och “verklighet”.
En filmform som är särskilt intressant att diskutera för att närma sig frågor kring filmens sätt att konstruera sanningar och verkligheter är essäfilm. Essäfilm är en filmform med nära släktband till dokumentärfilmen som ofta beskrivs som subjektiv, kritisk och experimenterande. Filmskapare som arbetar med formen strävar inte efter att förmedla ett objektivt sanningsbegrepp, utan bjuder in åskådaren till att intellektuellt reflektera kring de ”dolda” aspekterna av vad som gestaltas, behandlas och förmedlas.
I denna föreläsning ligger filmmediet i fokus. Genom filmhistoriska och samtida exempelklipp tittar vi närmare på och tränar oss i hur man kan utveckla reflekterande filmkompetenser, där den filmiska processen av att filma, klippa och se — och de ”mellanrum” som skapas — är central.
