Medie- och informationskunnighet på 90 sekunder!

Medie- och informationskunnighet på 90 sekunder!

Det är inte alltid lätt att summera vad medie- och informationskunnighet (MIK) är, så vi har gjort en kort informationsfilm som du kan spana in! Önskar du något förtydligande eller kanske en lite mer fördjupande film inom något av områdena som du kan använda i undervisningen eller med kollegor? Kommentera inlägget längre ner på sidan eller maila till julia@filmpedagogerna.se

PS. En textad version är på väg!

Seminarium om GDPR och skolan

Seminarium om GDPR och skolan

Känns det som att du sliter ditt hår så fort GDPR kommer på tal? Eller undrar du vad EU:s nya dataskyddsförordning handlar om och hur den skiljer sig från PUL? Om du dessutom jobbar i skolan har vi ordnat ett kostnadsfritt seminarium följt av öppen frågestund med två experter.

Du hittar inbjudan och anmälan i länkarna nedan:

GDPR och skolan pdf

Facebook-event

Julia är tillbaka!

Julia är tillbaka!

Nu är vi full styrka igen! Julia Lagergren är tillbaka efter föräldraledigheten och nu spurtar vi vidare i vårvädret!

Just nu förbereder vi höstens förberedelsekongress inför nästa års Global MIL Week (som äger rum i Göteborg), och vårens fortsatta Skapande skola-projekt såklart! Det är många som efterfrågar källkritiksföreläsningar, #metoo och MIK under vårterminen, men vi fortsätter även med t.ex. föreläsningar inför det stundande valet, sagor och myter, sociala medier och reklam. Hör av dig om du vill boka in något under hösten!

Ny höst med Filmpedagogerna Folkets Bio!

Ny höst med Filmpedagogerna Folkets Bio!

Höstterminen är i gång. Filmpedagogerna är ute på skolor i hela landet och föreläser och arbetar med filmskapande. Främst rör det källkritik, internet och sociala medier, vi och dom samt MIK (Medie- och InformationsKunnighet) och mänskliga rättigheter.

Vi tänkte därför passa på att dela med oss av några boktips som berör ämnen vi föreläser om – böcker som inspirerat oss.

Först ett skönlitterärt tips: ”Vi mot er” av Fredrik Backman. Titeln i sig anspelar på varför denna bok är så bra att använda i undervisningen. Boken är en uppföljare till ”Björnstad”. ”Vi mot er!” kan läsas fristående och kan ligga till grund för undervisning av flera anledningar.

Det enklaste skälet är att bokens tilltal är så allmängiltigt att både unga och gamla kommer gripas av denna berättelse. I en liten kommun någonstans norröver brinner folket för sin ishockey. Men ishockeyn ger egentligen endast ett driv och en ram åt berättelsen som egentligen handlar om kärlek och hat och om politik. Boken problematiserar hur vi ser varandra – hur vi ser på våldtäktsoffer, homosexuella, fattiga, rika, kvinnor och män. Fredrik Backman lyckas i denna bok väcka frågor som kräver ständig diskussion i skolan. Vad är manligt? Vad är kvinnligt? Varför hatar vi? Vilka normer är det som påverkar vårt samhälle? Hur efterlevs de normerna? Hur ser vi på de som bryter mot normerna? Hur skapas ett vi och dom – eller om vi så vill: ett ”Vi mot er”?

Utöver att mana till diskussion kan denna bok även ligga till grund för att låta eleverna upptäcka och undersöka symbolspråk, bildspråk och genreväxlingar. Värt att även dyka djupare i är hur Backman skapar spänning och närvaro genom en berättarteknik som både följer en filmisk dramaturgi och ger de typiskt litterära återblickarna vilket skapar en mångfasetterad gestaltning av karaktärerna.

Bokens teman tas upp i flera av våra föreläsningar t.ex.: Sociala medier, Källkritik, Vi och Dom, Manligt och Kvinnligt samt Sagor och Myter.

Nästa boktips: Katarina Wennstams ”Flickan och skammen”, en reportagebok som har flera beröringspunkter gemensamt med ”Vi mot er”. Båda böckerna behandlar de bakomliggande orsakerna till hur skillnader mellan grupper av människor skapas och upprätthålls. ”Flickan och skammen” handlar om mekanismerna bakom och konsekvenserna av slutshaming (ett ord vi inte har någon bra motsvarighet till i svenskan). Boken ger oss dels en faktafördjupning som skapar förståelse för de strukturer som möjliggör förtryck av kvinnor, dels den personliga berättelsen om hur det är att som kvinna leva med fenomenet slutshaming. Hur skapas de osynliga normerna och reglerna som påverkar varje kvinnas liv? Hur kontrolleras kvinnors sexualitet i vårt samhälle? Vilka skillnader finns i hur vi ser på mäns respektive kvinnors sexualitet – och hur upprätthålls dessa skillnader genom slutshaming?

Wennstams ”Flickan och skammen” kan ses som en ytterligare fördjupning av hennes tidigare verk som bland annat behandlat att våld mot kvinnor ofta kan kopplas till sexualitet. De frågor ”Flickan och skammen” berör är rykande aktuella i skolans värld. Dessa frågor berör även vi i våra föreläsningar om: Sociala medier, Källkritik, Vi och Dom, Manligt och Kvinnligt samt Sagor och Myter.

Det sista boktipset är Timothy Snyders bok ”Om tyranni : tjugo lärdomar från det tjugonde århundradet.” Boken är en kort och koncis skrift om hur vi alla kan motverka den tyranni som drabbade Europa under 1900-talet. Idag 2017 finns tendenser i Europa och USA som visar på att samma tyranni som drabbade Europa på 30-talet åter kan göra sig gällande. Vilka lärdomar kan vi dra av historien? Den första lärdomen är enkel: Lyd inte i förväg! Med andra ord – ge inte upp dina mänskliga rättigheter till en auktoritär rörelse. Engagera dig och kämpa emot tyranniet, innan det är försent.

Utifrån detta tema arbetar vi med MIK (Medie- och InformationsKunnighet) med både unga och vuxna. Våra föreläsningar som berör hotet mot de mänskliga rättigheterna är: Sociala medier, Källkritik, Vi och DomMänskliga rättigheter, MIK-föreläsning.

Så gör gärna som ytterligare en av Timothy Snyders 20 uppmaningar mot Tyranni: Läs en bok! (Gärna någon av boktipsen ovan.)

Och kom gärna på föreläsningar hos Filmpedagogerna.

Kan film användas som verktyg för integration?

Kan film användas som verktyg för integration?

Självklart, säger vi!

Tillsammans med FOMP (föreningen Film och mediepedagogik) har vi sammanställt fem case från olika delar av landet som vi vill lyfta fram som inspiration för er intresserade och nyfikna.

Vilka som medverkar? Akademin Valand, Fokets Bio Regina, Wisbygymnasiet, Tollereds Biograf och Historieberättarna.

Hoppas att du blir lika inspirerad som vi blev när vi fick höra om de olika projekten!

Med värme,

Julia Lagergren

Integration-genom-film

Det där pirret i magen…

Pirret i magen precis innan du ska redovisa något du är stolt över. Den känslan går inte att ta miste på. Just den känslan upplever många av våra elever precis innan deras filmer visas för klasskamraterna. Två skolklasser har till och med fått visa upp sina filmer på Göteborgs största bioduk, på Draken i Göteborg.

Detta läsår har vi hunnit besöka många skolor i Göteborgsregionen. Lärare, kultursamordnare och rektorer har tyckt till och haft önskemål i utformningen av sina skapande skola-projekt. Vi och dom, Mänskliga rättigheter, Hållbar utveckling, Sociala medier, Kärlek och relationer och Reklam är några av de teman som vi har haft. Många med skolans värdegrund i fokus.

Och vilka fantastiska filmer eleverna har skapat. Vi har fått se reklam-, informations- och propagandafilmer i många olika genrer. Komedier, tragedier, spänning, skräck och drama. Alla ungefär lika långa, cirka 2 minuter.

Alla filmprojekt har haft samma röda tråd: filmen som språk och kommunikationskanal. Och upplägget har varit ungefär detsamma för alla skolor: tematisk föreläsning med grundläggande filmkunskap som, ett par veckor senare, har följts upp med en heldag filmning, redigering samt filmvisning.

Vad är då vinsten med filmprojekt i skolan? Många, säger vi. Förutom att film är det största mediet idag, lär sig eleverna nyckelkompetenserna inom medie- och informationskunnighet (MIK). De lär sig analysera och tolka bilder och berättelser från olika avsändare och med olika mottagare, dvs. retorik, källkritik och presentationsteknik. I grupper genomför de ett projekt från idé till färdig slutprodukt på en väldigt begränsad tid – med handledning från oss och sina ordinarie lärare.

Något som vi har noterat är att elever som i vanliga fall kanske inte tar så stor plats, börjar briljera och ta plats när film kommer in på schemat. Elever som älskar dataspel, sociala medier, spelfilm och som gör skarpa analyser av berättelser, bildspråk och målgrupper.

Kanske har även du känt av pirret i magen när du ska visa upp något som du är riktigt stolt över? Den känslan går inte att ta miste på. Att få se elever växa och vara stolta över sitt arbete, det är det bästa vi vet.

Så tack till alla er fantastiska lärare, rektorer och kultursamordnare för att ni gör det möjligt, tack till alla kloka elever som vi har träffat och tack till våra samarbetspartners! Hoppas att vi ses nästa läsår igen.

Önskar er ett riktigt fint sommarlov!

/Julia, Linnea, Mikael, Fredrik och Johan

Skapande skola återblick VT-16 NY from Filmpedagogerna Folkets Bio on Vimeo.

”Det var roligt att få lära sig så många nya tekniker när man spelar in film, så det ser bättre och proffsigare ut. Det var också kul att få göra sådana här uppgifter tillsammans med klassen i grupper t ex.”

”Det var jättekul att få lära sig om film och tankarna bakom dem. Det var även roligt att få spela in en egen film och få göra en storyboard.”

”De viktigaste jag lärt mig är nog skillnanden som verkligen finns mellan Vi och dem. Att det finns så många olika vi och så många olika dom. När de kommer till filmspråk är det mycket med tekniken. Hur man ska filma när man vill visa någons känslor, från vilka perspektiv nör man ska visa si och så. Osv”

”Jag tror det viktigaste jag lärde mig var inte bara att sammarbeta med mina kompisar i gruppen, men också hur stort jobb det går bakom varje scen på en film och all gömd symbolik det finns.”

”Hur man ska tänka för att fånga publiken och göra en film på bästa sätt, framförallt med klipp och närbild, helbild osv. Alla dessa saker har man inte tänkt på innan.”

”Det viktigaste jag har lärt mig är att man inte ska döma olika personer. Sedan har jag lärt mig väldigt mycket om hur man gör en film för att fånga tittarnas uppmärksamhet.”

”Det var svårt att först få koll på hur man skulle filma och vart man skulle hålla kameran för att få en bra vinkel. Men det löste sig sedan och man kom in i tekniken.”

”Det kändes roligt att visa filmen för att jag var stolt över hur mycket tid vi hade lagt ner på redigeringen och filmningen.”

”Det var väldigt roligt att se deras filmer. Ingen var den andra lik och det var intressant att se hur de tänkt.”

”Jag tyckte det var bra att det kom hit lite duktigt folk som kunde det dem prata om för det blev roligare då man kände att man lärde sig något vettigt av det.”

”Inspelning var det roligaste eftersom man fick göra sitt manus till verklighet.”

”Alla är lika mycket värda, det spelar ingen roll vad man har för kön, sexuell läggning eller bakgrund”

”Det var roligt att se reaktionen på mina klasskamraters ansikten, det kändes dock lite pinsamt i början”

”Det var väldigt kul att se hur de andra hade kombinerat kameravinklar och musik för att visa vad filmen handlade om”

”Detta var en bra övning för att träna sammarbete och gemenskap i klassen”

”Det var kul att göra något annat, inte bara jobba i böcker hela tiden. Det var också kul att se allas filmer när dom var klara”

Vad har Chuck Norris vs. communism med finkultur och demokrati att göra?

Vad har Chuck Norris vs. communism med finkultur och demokrati att göra?

Vad har Chuck Norris vs. communism med finkultur och demokrati att göra? Mycket mer än vad ni skulle kunna tro. På senare tid har flera olika kulturdebatter pågått kring vad som är bra respektive dålig kultur, speciellt för unga. Vilka filmer bör unga få se? Vilka böcker är lämpliga att läsa? Vilka former av representation bör vi ha i dagens samhälle?

Ett utmärkt exempel till samtala kring detta är filmen Chuck Norris vs. Communism.

Filmen beskrevs så här, då den tävlade på Stockholm Film Festival:

”En hyllning till filmens betydelse under kommunistregimen i Rumänien på 80-talet, där actionhjälten Chuck Norris blev en symbol för frihet i många hem. Delvis tack vare Irina, en översättare i censurkommittén som dubbade västerländska VHS-filmer på fritiden. Genom dokumentären får man en inblick i verkligheten innanför järnridån.”

Filmen kan just nu ses på svenska Netflix och det är en film som i hög grad berör hur man i ett totalitärt samhälle bestämde vad som var bra kultur, vad som var lämplig kultur och vilka som skulle få konsumera denna kultur. Det är en dokumentärfilm – liksom en propagandafilm.

Men vad är då en propagandafilm? På Wikipedia definieras det på följande sätt:

”Propaganda (av det latinska propagare, ’fortplanta’, ’utbreda’), är ett meddelande eller en framställning som är avsedd att föra fram en agenda, ett visst budskap eller väcka positiva eller negativa känslor för något (politik, policy, religion, uppfattning, förändring, vara, tjänst, etc.) eller någon (politisk, religiös eller annan kandidat till eller innehavare av ämbete, befattning, position eller tjänst). Den som sänder budskapet är som regel part i målet. Syftet är således inte att informera utan att påverka, och innehållet brister ofta i saklighet, är avsiktligt ofullständigt, vinklat eller rentav falskt.”

Utifrån denna definition är de flesta dokumentärfilmerna även propagandafilmer.

Som barn till östeuropeiska föräldrar, med flera filmare i släkten och som arbetandes som filmpedagog på Folkets Bio – så är detta en film som på väldigt många binder samman min bakgrund med mitt nuvarande jobb. Allra mest är det ändå en fascinerande film om just filmmediets genomslag. Om hur film kan skapa mening, film som i väst ansågs vara dålig, kvinnoförnedrande, rasistisk och kapitalistisk smörja. När jag skriver väst, menar jag givetvis inte hela västvärlden utan framför allt kulturvänstern.

Det är oerhört spännande att se hur rumäner berättar om hur mycket film betydde för dem. Filmer som vi arbetade med inom Folkets Bio men som betraktades som extremt suspekta hos vissa grupper. Vi talar nu om filmer som Dirty Dancing, Die Hard, Terminator och Pretty Woman. Filmer man egentligen inte borde arbeta med, då de var våldsamma, kvinnoförnedrande, rasistiska och kapitalistisk smörja. Man skulle arbeta med andra filmer, filmer som hade ett ”bättre budskap”, som visade upp ”den verkliga världen”. Men för många rumäner hade dessa filmer ett värde, i alla fall enligt dokumentären Chuck Norris vs. Communism. Inte bara hade de ett värde, i det totalitära samhället blev filmerna ett verktyg till motstånd. Men det var då. Rumänien är numera en del av EU. Många av ovan nämnda skräpfilmer anses idag vara klassiker som man kan skriva akademiska uppsatser och doktorsavhandlingar om. Nu är nu. Och i nutidens Sverige uppkommer frågorna igen: Vad är bra film? Vad är propaganda? Vad är kultur? Vad är accepterat i dagens samhälle?

På Folkets Bio Filmpedagogerna har vi ständigt haft en utgångspunkt: Att arbeta med den kultur barnen själva väljer. Att ständigt försöka förstå vad är det i en berättelse som attraherar barnen och ungdomarna. Att ge verktyg till de unga, så att de blir mediekunniga. Så att de själva kan skapa mening och sätta ord på sina upplevelser. När vi enbart hade teoretiska föreläsningar var detta en av mina favoritkommentarer efter en föreläsning: ”Tack, du har förstört mitt filmseende. Jag kommer aldrig se på film på samma sätt och jag kommer nog sluta se på t.ex. Chuck Norris-rullar”. Numera när vi även gör film, ser jag allt mer att de även lyckats använda sina kunskaper till att kunna berätta egna berättelser.

Så när kulturdebatter går av olika slag, om vilken sorts kultur man skall konsumera som barn och ungdom. Då känns det som att vår utgångspunkt – att sätta film i ett sammanhang, att tala som sina kulturupplevelser och att alltid utgå från vad eleverna ser – är rätt väg att gå. Det blir att ta barnens upplevelser och kultur på allvar. Vem är jag som vuxen att bestämma åt barn och unga, att det här är bra och nyttigt för dem. Nutidens skräp kan bli framtidens konst. Eller att det som vissa betraktade som smörja, kunde bli till motstånd och revolution i en totalitär stat som i filmen: Chuck Norris v. Communism.

Om hot mot demokratin, ”det fria ordet” och Källkritik.

I helgen var det stora överlastnings attacker mot flera mediers internet-sidor. Beroende på lite vilken info du har om hur datorer, nätverk och internet fungerar – så drog man lite olika slutsatser. Vissa kallade det hela för ”attacker mot det fria ordet”, vissa hävdade att det var en rysk attack, vissa hävdade att det var en övning för att se hur sårbara våra informationskanaler är i dessa tider.

Låt oss bena ut det hela lite. Attacker mot det fria ordet? Kanske, men föga troligt. Attacker mot vissa mediehus med dålig IT-säkerhet? Jajemensan. Vilka hävdar att det var attacker mot det fria ordet? Jo, samma mediehus som blev attackerade, samt andra journalister i deras närhet. Men har journalisterna verkligen gjort bra källkritik i sådana fall? Läs gärna dessa texter från diverse IT-experter såsom Jack Werner m.fl

http://www.di.se/artiklar/2016/3/20/recorded-future-attacken-kan-ha-varit-uppvisning/

http://www.unt.se/uppland/uppsala/yttrandefriheten-inte-hotad-sakerhetsexpert-om-it-attacken-4163971.aspx

http://www.metro.se/kolumner/varfor-skulle-nagon-vilja-tysta-nattidningar-har-ar-ett-forslag/EVHpct!FIUFfxfbMsMk/

https://www.facebook.com/notes/leif-nixon/beh%C3%A5ll-edert-lugn/10153501673873424

Det spännande med dessa attacker att de sätter just fingret på hur vi införskaffar information i dagens samhälle. Vilka källor går vi till? När går vi till dessa källor?

För attacken visade på en sak. De källor många söker sig till när något sådant här händer är de stora mediehusens webbtjänster. När alla dessa ligger nere – vart söker man information då? Förmodligen lär du nå samma mediehus via sociala medier. Du lär även få information från radio, samt beroende på hur attacken ser ut TV. Lägg dock märke till att det inte kan vara digital TV och radio. Sveriges IT-säkerhet hos mediebolag verkar låg. Ju mer vi digitaliserar alla viktiga samhällsfunktioner – ju större fara att några av dessa kommer slås ut vid en större, mer storskalig attack – så länge man inte är medveten om riskerna.

Läs även gärna detta debattinlägg om att vi kanske borde ha en digital haverikommission över det inträffade:http://digital.di.se/artikel/sverige-behover-en-it-haverikommission

Vilket för oss vidare mot källkritiken. Denna källkritik som finns med i nästan alla skolans ämnen. Denna källkritik som med dagens enorma informationsflöde blir allt svårare att applicera för många. För klassisk källkritik, är ju en sak, men hur är du källkritisk på internet, i sociala medier, när du ser på filmer, dokumentärer, TV-nyheter? När du har texter där du har svårt att pausa och ständigt vara källkritisk. Som en liten hjälp erbjuder nu vi en föreläsning som hjälper elever och lärare att just öva och arbeta med källkritik på internet, i TV, Film och andra medier som eleverna konsumerar.

Läs mer om vår föreläsning här!

I denna föreläsning tar vi upp frågor som källkritik på t.ex. internet med hjälp av UR och deras programserier Är det sant? Och Källkritik.

Vi arbetar med Medierådet MIK-satsning. Vi använder även tips och tricks från föreläsare som Andreas Ekström och Jack Werner.

V rekommenderar även väldigt varmt denna tjänst till alla lärare i SO-orienterade ämnen: http://unfiltered.news

En tjänst där ni kan se hur informationsbubblorna ser ut land för land.

Vi vill även passa på att tipsa om dessa råd kring rapportering om terrordåd:

https://www.wnyc.org/story/breaking-news-consumers-handbook-terrorism-edition/

(Tack Jack Werner för tipset!)

Skärmavbild 2016-03-22 kl. 09.43.18

Att arbeta med filmen Pojkarna i skola och på biograf

Att arbeta med filmen Pojkarna i skola och på biograf

På fredag har den fantastiska ungdomsfilmen Pojkarna premiär på biografer över hela Sverige. Linnea Fant har skrivit en mycket bra handledning till denna film för alla som vill arbeta med den pedagogiskt – på skolor, fritidsgårdar, kyrkor eller på biograferna. Ladda ned den här:

Som ni säkert alla vet föreläser vi på Filmpedagogerna om Bok till film på många olika sätt:

Läs mer här:

http://filmpedagogerna.se/utbud/skapande-skola/skapande-skola-forelasningar/

http://filmpedagogerna.se/lecture_type/elevforelasningar/#bok-till-film-%E2%80%93-film-till-bok

https://www.youtube.com/watch?v=9MVu0lZmBs4

Läs mer om filmen här:

https://www.facebook.com/PojkarnaGirlslost/

Bokas via www.folketsbio.se

Använd Hunger games till att samtala om aktuella händelser som terrorattackerna i Paris/Beirut samt inbördeskriget i Syrien.

Använd Hunger games till att samtala om aktuella händelser som terrorattackerna i Paris/Beirut samt inbördeskriget i Syrien.

Vad händer om det är de goda som gör de vidrigaste dåden? Som dödar flest människor? Vilka ska man hålla på då? Hur ska man leva vidare?

Hur kan man diskutera det som hänt i slutet av förra veckan i skolan? I Beirut? I Paris?

Hur diskuterar man kriget i Syrien och ISIS? Vad händer där? Går det att enkelt förklara?

När Hunger games-trilogin kom ut som böcker – var det innan allt ovan nämnda. Ändå är dessa böcker och dess efterföljande filmer passar perfekt till samtal i skolan om vår värld av idag. För både böckerna och filmerna har främst en ung publik som målgrupp. Bakgrunden till varför böckerna skrevs är mångfacetterat. Författarinnan Suzanne Collins undrade vad som skulle hända om man uppdaterade berättelsen om Minotauren på Kreta till en framtida värld. Men orsaken till varför hon överhuvudtaget skrev berättelserna var att hon skrämdes av hur krig idag medialiseras. Hur vi idag lever i en värld där krig är som ett underhållningsprogram, så som Hungerspelen presenteras i berättelsen. Där vi sällan får se krigets effekter, offer eller ges bakgrund. I ett krig finns alltid minst två sidor. I ett inbördeskrig som t.ex. i Syrien – vilka är goda? Vilka är onda?

I Hunger games-berättelsen så är det till ytan tydligt vilka som är goda. Det är svart och vitt. Men ju längre serien går desto tydligare blir det att gråskalan är bra mycket större än svart och vitt.

I Hunger games värld har alla förlorat någon de älskar, och alla drivs av hämnden, snarare än att få slut på lidandet. Hela filmen igenom upprepas det som ett mantra: Det är president Snow som är skyldig. Han måste dö. Det är bara om han dör som detta lidande och krig kan sluta. Men så enkelt är det inte i filmens Panem, så enkelt är det inte i Syrien. Vilka är goda och onda i inbördeskriget i Syrien? Vill man att Assad skall besegra ISIS? Säkert, vill många det. Men vill vi verkligen ha Assad kvar vid makten? Vad är då alternativen?

För att upprepa frågorna från början av texten: Vad händer om det är de goda som gör de vidrigaste dåden? Som dödar flest människor? Vilka ska man hålla på då? Hur ska man leva vidare?

Vilket för oss till Beirut och Paris. Två självmordattacker – dag på dag. Båda utförda av ISIS. I Beirut dog 41 och 200 skadades, i Paris dog minst 129 och 350 skadades. Det som hände i Beirut fick mindre medial uppmärksamhet. Som orsak till detta kan man ange flera orsaker. Geografisk och kulturell närhet till Paris är större i Sverige. Ett av offren var svenskt (i Paris), det är ovanligare med religiöst motiverade självmordsattacker i Paris än i Beirut. Samtidigt var båda terrordåden riktade mot en civil befolkning. Det är i detta sammanhang som Hunger Games-berättelserna blir riktigt intressanta för att diskutera komplexa problem som inbördeskrig, media och rapportering från konflikter.

Hunger games filmerna är även intressanta att diskutera i jämförelse med böckerna. För i böckerna finns ju en kritik i att titta på när barn dödar varandra som underhållning. I filmerna kommer man inte ifrån detta faktum, att det är just det man själv gör. I de senare delarna av böckerna kommer propagandan in. Hur skapar man mediestrategier i ett krig med hjälp av propaganda? Eller det faktum att man faktiskt inte kan vinna krig utan propaganda. Men i böckerna får vi ju inte se propagandan. Eller källan till det som senare används som propaganda. I filmerna är det ju så att vi själva får se och uppleva händelserna som blir propaganda. På grund av detta kan vi ju diskutera propagandans roll, funktion och påverkan. Vi får se händelserna, vi får se hur de klipps samman till propaganda och vi får slutligen se hur denna propaganda fungerar på publiken – både i salongen och i filmens handling. Så använd gärna dessa exempel – framförallt från båda Mockingjay-filmerna i klassrummet.

I dessa tider då representation i kulturen så ofta diskuteras är Mockingjay-filmerna spännande. För det intressanta i Hunger games-berättelserna är ju att just representation i form av genus eller etnicitet inte egentligen spelar roll. Det handlar om klassmotsättningar. Boken är väldigt vag gällande etnisk beskrivning. I filmen ser vi den. Hungerspelen gör ingen skillnad på kvinna och man. En av både kön väljs till spelen. Både kvinnor och män vinner. I kampen mot huvudstaden däremot är det en gemensam kamp där de fattiga kämpar mot de rika. Men vi kan fortfarande räkna kön och etnicitet när vi ser filmen – och i form av representation så är Hunger games ett utmärkt exempel på hur väldigt diversifierad representation faktiskt även kan sälja mycket biljetter.

Vad händer om det är de goda som gör de vidrigaste dåden? Som dödar flest människor? Vilka ska man hålla på då? Hur ska man leva vidare?

I Hunger games – Mockingjay del 2- ställs frågan många gånger om vad som är moraliskt rätt och fel i krig. Hur ser vi på civila offer? Är det okej att använda sig av civila måltavlor för att uppnå sina mål? I filmens värld, att avsätta en diktator. Vad blir då konsekvenserna av detta handlande? Huvudpersonens Katniss moraliska kompass är sönder. Hon vet inte riktigt längre vad som är rätt och fel. Hon vägrar se hela världen som ett stort Hungerspel. Mot filmens slut så agerar hon på ett sätt som inte säkert alla anser vara korrekt. Men det är perfekt väg in till samtal om moral och etik. I Hunger games-berättelsernas värld finns inte heller religion med som moralisk kompass – vilket innebär att frågorna blir mer allmänmänskliga.

Så använd Hunger Games böckerna och gå och se bioaktuella Mocking Jay del 2 till att diskutera aktuella händelser här och nu.

Som ni säkert vet så har jag skrivit en filmhandledning till den första Hunger Games filmen. Den kan ni läsa här.

http://193.10.144.150/contentassets/8915c060bb844cd4a4df968d9b2fcf94/hunger-games_hunger-games_2.pdf

Vill ni ha lite bakgrund till berättelserna – får ni lite hjälp här: